Den dolda vardagssorgen.

Vi står där än en gång
ser varandra i ögonen
mina fylls av sorg
dina av ångest.

Vår vardag blir så ojämn
är det inte det ena så är det det andra
vi ser oss som lyckligt lottade
jag för att jag slipper vara ensam
du för att någon tar hand om dig.

Den kärleken som fyller ut ensamheten
känns ibland som ett tvång
av uppmärksamhet och åtrå
vi tror på oss tillsammans
jag är kär i kärleken
du i omtanken.

Att något så simpelt som en lögn kan krossa en dröm
en lögn som växer och gror för var dag som går
sanningar som framkallas av enkla anledningar
verkligheten krossas
min för att du har ljugit
din för att jag gråter.

När ska osanningarna ta slut?
Ska vi äntligen kunna slå oss fria
känna lugn och ro
och få den kärleken vi är värda
jag för att jag alltid ger mer än jag egentligen orkar
du för att...

RSS 2.0