Den dolda vardagssorgen.
Vi står där än en gång
ser varandra i ögonen
mina fylls av sorg
dina av ångest.
Vår vardag blir så ojämn
är det inte det ena så är det det andra
vi ser oss som lyckligt lottade
jag för att jag slipper vara ensam
du för att någon tar hand om dig.
Den kärleken som fyller ut ensamheten
känns ibland som ett tvång
av uppmärksamhet och åtrå
vi tror på oss tillsammans
jag är kär i kärleken
du i omtanken.
Att något så simpelt som en lögn kan krossa en dröm
en lögn som växer och gror för var dag som går
sanningar som framkallas av enkla anledningar
verkligheten krossas
min för att du har ljugit
din för att jag gråter.
När ska osanningarna ta slut?
Ska vi äntligen kunna slå oss fria
känna lugn och ro
och få den kärleken vi är värda
jag för att jag alltid ger mer än jag egentligen orkar
du för att...
ser varandra i ögonen
mina fylls av sorg
dina av ångest.
Vår vardag blir så ojämn
är det inte det ena så är det det andra
vi ser oss som lyckligt lottade
jag för att jag slipper vara ensam
du för att någon tar hand om dig.
Den kärleken som fyller ut ensamheten
känns ibland som ett tvång
av uppmärksamhet och åtrå
vi tror på oss tillsammans
jag är kär i kärleken
du i omtanken.
Att något så simpelt som en lögn kan krossa en dröm
en lögn som växer och gror för var dag som går
sanningar som framkallas av enkla anledningar
verkligheten krossas
min för att du har ljugit
din för att jag gråter.
När ska osanningarna ta slut?
Ska vi äntligen kunna slå oss fria
känna lugn och ro
och få den kärleken vi är värda
jag för att jag alltid ger mer än jag egentligen orkar
du för att...
Det finns inget gott i att bjuda på sig själv.
Att vara snäll gynnar sig inte.
Att hjälpa andra ger ingenting.
Att hela tiden vara tillgänglig är onödigt.
Att bjuda på sig själv och allt det innebär har ingen fördel.
Jag är för snäll, och ni utnyttjar det.
Jag är snäll för att jag älskar er.
För att jag älskar mänskligheten, livet och allt runt omkring det.
Jag älskar för att jag trodde ni var värda det.
Jag älskar för att jag alltid ger er en andra, tredje, sjunde chans.
Jag älskar i onödan
för ingen av er ger mig något tillbaka.
Att hjälpa andra ger ingenting.
Att hela tiden vara tillgänglig är onödigt.
Att bjuda på sig själv och allt det innebär har ingen fördel.
Jag är för snäll, och ni utnyttjar det.
Jag är snäll för att jag älskar er.
För att jag älskar mänskligheten, livet och allt runt omkring det.
Jag älskar för att jag trodde ni var värda det.
Jag älskar för att jag alltid ger er en andra, tredje, sjunde chans.
Jag älskar i onödan
för ingen av er ger mig något tillbaka.
Whenever you cry, just relax on my shoulder and I will love you.
För att jag finns där för dig 24/7
För att jag älskar dig oavbrutet alltid
För att jag ger upp allt för din skull
För att jag glömmer bort vem jag egentligen är,
för att du ska älska mig
För att jag är trött på ojämn kärlek
För att jag saknar ensamhet
För att jag hatar mitt jag
För att jag är besviken
För att jag gråter alldeles för ofta
För att du glömmer bort mig
För att allt bara är helt fel
För att du inte håller dina löften
För att du fortfarande ser dig själv som ensam
För att jag ändå står vid din sida
För att jag trots mina tårar ler mot dig
För att mitt hjärta går sönder mer och mer varenda dag
För att du är botten till all ångest i min själ
För att det jobbigaste som finns är att hålla en fasad
För att vi inte fungerar tillsammans
För att du inte är bra för mig
För att du oftare gör mig ledsen, än du gör mig glad
För att jag skulle vilja slita mig fri.
För att jag älskar dig oavbrutet alltid
För att jag ger upp allt för din skull
För att jag glömmer bort vem jag egentligen är,
för att du ska älska mig
För att jag är trött på ojämn kärlek
För att jag saknar ensamhet
För att jag hatar mitt jag
För att jag är besviken
För att jag gråter alldeles för ofta
För att du glömmer bort mig
För att allt bara är helt fel
För att du inte håller dina löften
För att du fortfarande ser dig själv som ensam
För att jag ändå står vid din sida
För att jag trots mina tårar ler mot dig
För att mitt hjärta går sönder mer och mer varenda dag
För att du är botten till all ångest i min själ
För att det jobbigaste som finns är att hålla en fasad
För att vi inte fungerar tillsammans
För att du inte är bra för mig
För att du oftare gör mig ledsen, än du gör mig glad
För att jag skulle vilja slita mig fri.
Getting angry, want to scream.
Ibland blir jag bara så frustrerad, ingenting går som jag vill.
Jag vill skrika, göra sönder saker och bara få ut min jävla ångest.
Det är som att bröskorgen inte riktigt räcker till för mina andetag,
och hjärtat saktar långsamt ned till en hastighet som inte är mänsklig.
Det är då, jag vill bara kväva mina jävla andetag och sluta andas,
för att inte andas alls är lugnare än att andas för snabbt för att hinna med.
För ska vi vara rationella så vet vi ju alla att det är en skönare känsla att vara lugn
än det är att vara stressade och på väg någonstans hela tiden.
När jag ser tillbaka på mig själv genom tiderna inser jag att jag alltid varit påväg någonstans.
Nu i efterhand önskar jag att jag lyssnat på mamma och pappa när de sa till mig att stänga av mobilen åtminstone en dag i veckan. Jag förstår ju nu att det enbart var för mitt eget bästa, att de menade väl. De ville inte att jag skulle göra mig tillgänlig 24/7, precis så som jag kände egentligen men inte vågade erkänna för mig själv.
Egentligen har jag väl aldrig haft mobilen avstängd, enda gångerna jag inte varit tillgänglig är när jag vart utomlands, eller batteriet har dött. Men då har man alltid fixat det på något annat sätt.
Att vara tillgänglig är att ge upp sig själv lite. Man sätter sitt ego lite åt sidan för att kunna finnas där för andra när de behöver det. Jag menar, hur många gånger har man inte svarat i telefonen när man legat och sovit? Och behövt tala en vän till rätta på fyllan? Eller hur många gånger har man inte svarat i telefonen när det har ringt på morgonen och någon vill komma över på kaffe, och man svarar att det är lugnt trots att man önskar sömn mer än någon vän i hela världen.
Att inte vara tillgänglig däremot, det handlar om att kunna sätta andra åt sidan för att enbart kunna ta hand om de människor man värmer i hjärtat. De man bor med, de man älskar. Att enbart kunna sätta all fokus på sitt ego, och dessa människor i ens närhet, det är att känna kärlek. Att prioritera och ge all uppmärksamhet till sig själv är ingenting jag kan stoltsera med. Men i fortsättningen har jag planer på att ha en mobilfri dag, åtminstone en dag i veckan.
Tänk om mina föräldrar hade lyckats printa in det i min skalle för sju år sedan,
då hade inte det här inlägget funnits.
Jag vill skrika, göra sönder saker och bara få ut min jävla ångest.
Det är som att bröskorgen inte riktigt räcker till för mina andetag,
och hjärtat saktar långsamt ned till en hastighet som inte är mänsklig.
Det är då, jag vill bara kväva mina jävla andetag och sluta andas,
för att inte andas alls är lugnare än att andas för snabbt för att hinna med.
För ska vi vara rationella så vet vi ju alla att det är en skönare känsla att vara lugn
än det är att vara stressade och på väg någonstans hela tiden.
När jag ser tillbaka på mig själv genom tiderna inser jag att jag alltid varit påväg någonstans.
Nu i efterhand önskar jag att jag lyssnat på mamma och pappa när de sa till mig att stänga av mobilen åtminstone en dag i veckan. Jag förstår ju nu att det enbart var för mitt eget bästa, att de menade väl. De ville inte att jag skulle göra mig tillgänlig 24/7, precis så som jag kände egentligen men inte vågade erkänna för mig själv.
Egentligen har jag väl aldrig haft mobilen avstängd, enda gångerna jag inte varit tillgänglig är när jag vart utomlands, eller batteriet har dött. Men då har man alltid fixat det på något annat sätt.
Att vara tillgänglig är att ge upp sig själv lite. Man sätter sitt ego lite åt sidan för att kunna finnas där för andra när de behöver det. Jag menar, hur många gånger har man inte svarat i telefonen när man legat och sovit? Och behövt tala en vän till rätta på fyllan? Eller hur många gånger har man inte svarat i telefonen när det har ringt på morgonen och någon vill komma över på kaffe, och man svarar att det är lugnt trots att man önskar sömn mer än någon vän i hela världen.
Att inte vara tillgänglig däremot, det handlar om att kunna sätta andra åt sidan för att enbart kunna ta hand om de människor man värmer i hjärtat. De man bor med, de man älskar. Att enbart kunna sätta all fokus på sitt ego, och dessa människor i ens närhet, det är att känna kärlek. Att prioritera och ge all uppmärksamhet till sig själv är ingenting jag kan stoltsera med. Men i fortsättningen har jag planer på att ha en mobilfri dag, åtminstone en dag i veckan.
Tänk om mina föräldrar hade lyckats printa in det i min skalle för sju år sedan,
då hade inte det här inlägget funnits.
Anyplace is better.
Jag vet inte hur jag ska kunna formulera det jag har att säga,
det här jag verkligen behöver få ur mig.
Jag vet inte hur jag ska kunna säga det med rätt ord,
för på ett sätt är det mitt eget fel att jag behöver prata om det.
Jag har så svårt att tala med dig, förklara vad som är fel.
Det handlar om rädsla, jag är så jävla rädd att förlora det jag har.
Min lycka är total, och jag är så rädd att skada det med något som dumt som detta.
Jag är skadad, det är jag, jag har problem med mig själv
och det är ingenting man kan se bort från.
Jag måste arbeta med mig själv,
men jag kan inte göra någonting föränn vi har talat ut om det som gör så ont i mig.
Jag hatar att behöva tala, jag är en skrivande själ.
Jag hatar att behöva se människor i ögonen och göra dem ledsna.
Jag hatar att se besvikelse. Jag hatar att se tårar och frustration.
Det är därför mikaelaks finns, för här behöver jag inte se dina ögon
eller känna ditt hjärta.
För att vägen är lång att gå
men vi ska gå den hand i hand.
det här jag verkligen behöver få ur mig.
Jag vet inte hur jag ska kunna säga det med rätt ord,
för på ett sätt är det mitt eget fel att jag behöver prata om det.
Jag har så svårt att tala med dig, förklara vad som är fel.
Det handlar om rädsla, jag är så jävla rädd att förlora det jag har.
Min lycka är total, och jag är så rädd att skada det med något som dumt som detta.
Jag är skadad, det är jag, jag har problem med mig själv
och det är ingenting man kan se bort från.
Jag måste arbeta med mig själv,
men jag kan inte göra någonting föränn vi har talat ut om det som gör så ont i mig.
Jag hatar att behöva tala, jag är en skrivande själ.
Jag hatar att behöva se människor i ögonen och göra dem ledsna.
Jag hatar att se besvikelse. Jag hatar att se tårar och frustration.
Det är därför mikaelaks finns, för här behöver jag inte se dina ögon
eller känna ditt hjärta.
För att vägen är lång att gå
men vi ska gå den hand i hand.
Sometimes you need to break out.
Min pappa är mitt berg i stormen.
En människa man alltid kan luta sig mot när det krisar, som alltid ställer upp och ger en råd.
Vi har väl haft en rätt speciell relation under min uppväxt, och det är först på senare år vi verkligen har bondat och lärt känna varandra mer än att han är min far och jag hans dotter.
Vi hjälper varandra, alltid, oavsett situationer.
Jag kan erkänna att jag inte funnits där lika mycket för honom som han funnits för mig, men det för sig nog naturligt i en familj.
Nu börjar det bli min tur att ställa upp, skämma bort pappa lite och ge honom lite extra kärlek.
Jag älskar min far, och kommer alltid se honom som den starkaste personen, den mest intelligenta och rationella människan jag känner, därför gör det lite extra ont när man märker att en far inte mår bra.
Det känns extra mycket när man bor en bit bort och inte bara kan ta cykeln för att kramas en stund och säga att allt kommer bli bra och lösa sig.
Jag älskar min far, något så otroligt mycket, och jag uppskattar varenda sekund jag får med honom.
Your imagination can play games with you.
Jag har tänkt rätt ofta den senaste tiden på hur mitt liv skulle sett ut om jag tagit en annan väg än den jag valt.
Vad hade jag gjort nu?
Hade jag bott kvar i Göteborg och jobbat?
Eller hade jag börjat studera där nere istället?
Om jag inte valt att studera i Esilstuna och flytta hit med personen jag älskar,
hade jag fortfarande bott kvar hemma hos min pappa ute på landet och blivit bekväm med det?
Jag tänker ofta på tiden då min finaste vän i hela världen flyttade till Norge för ett tag.
Hur hade allt sett ut om han inte kommit hem?
Jag fruktar att vi inte hade haft det lika bra som vi har det nu.
Hur mycket jag än tänker på hur mitt liv hade förändrats om jag valt ett annorlunda vägskäl,
kan jag inte tänka mig ett liv bättre än detta.
Jag är så otroligt nöjd med min tillvaro, om än jag saknar min familj otroligt mycket så trivs jag med att bo ensam med människor jag älskar och bryr mig om. En av mina närmsta vänner, min pojkvän och jag, vi gör det här så jävla bra.
Vad hade jag gjort nu?
Hade jag bott kvar i Göteborg och jobbat?
Eller hade jag börjat studera där nere istället?
Om jag inte valt att studera i Esilstuna och flytta hit med personen jag älskar,
hade jag fortfarande bott kvar hemma hos min pappa ute på landet och blivit bekväm med det?
Jag tänker ofta på tiden då min finaste vän i hela världen flyttade till Norge för ett tag.
Hur hade allt sett ut om han inte kommit hem?
Jag fruktar att vi inte hade haft det lika bra som vi har det nu.
Hur mycket jag än tänker på hur mitt liv hade förändrats om jag valt ett annorlunda vägskäl,
kan jag inte tänka mig ett liv bättre än detta.
Jag är så otroligt nöjd med min tillvaro, om än jag saknar min familj otroligt mycket så trivs jag med att bo ensam med människor jag älskar och bryr mig om. En av mina närmsta vänner, min pojkvän och jag, vi gör det här så jävla bra.
Tråkigt beroendeframkallande.
Pojkarna jag bor med har bestämt att detta är en facebook-fri vecka.
Jag vet inte om jag kommer klara det, detta bestämdes för inte ens en timme sedan,
och jag har varit påväg att klicka in mig på facebook ett antal gånger redan.
Helvete.
The most important words.
"Det viktigaste är väl att jag älskar dig,
och att du vet om det?"
Give thanks and prayers
Hur ska vi kunna förstå vad som är osanning
när vi inte ens kan förstå verkligheten?
Vi ser inte vad som händer bakom stängda dörrar,
hur ska vi då kunna förstå den ondska som sker?
Jag har en uppgift i mitt liv, jag vet det.
Jag ser människor, de som inte syns.
Jag hjälper, finns där, som en skyddande ängel.
Dock kan jag inte finnas där för all framtid,
det finns något annat, något bakom min uppgift.
Det finns någon för mig också.
när vi inte ens kan förstå verkligheten?
Vi ser inte vad som händer bakom stängda dörrar,
hur ska vi då kunna förstå den ondska som sker?
Jag har en uppgift i mitt liv, jag vet det.
Jag ser människor, de som inte syns.
Jag hjälper, finns där, som en skyddande ängel.
Dock kan jag inte finnas där för all framtid,
det finns något annat, något bakom min uppgift.
Det finns någon för mig också.
Kärleken och döden
"Döden och kärleken är det stora människan upplever,
det intresserar alla åldrar.
Man ska inte skrämma barn till ångest,
men de behöver likaväl som en vuxen uppröras av konst."
det intresserar alla åldrar.
Man ska inte skrämma barn till ångest,
men de behöver likaväl som en vuxen uppröras av konst."
Wishes are just for fun.
Jag önskar att jag fick ångra allt
bara gå tillbaka och trycka på reverse
Jag orkar inte
är inte en sådan människa som bara accepterar.
Världen är inte enkel att förstå,
jag kommer aldrig förstå människor som gör mig illa.
Jag kommer aldrig förstå människor som inte förstår andra.
Du gör ont.
Du gör mig illa.
Fan i helvete.
Du gör mig illa mer än du gör mig gott,
och fan vad jag HATAR att jag försöker ställa mig in hos dig så fruktansvärt mycket
att jag förlorar mig själv.
bara gå tillbaka och trycka på reverse
Jag orkar inte
är inte en sådan människa som bara accepterar.
Världen är inte enkel att förstå,
jag kommer aldrig förstå människor som gör mig illa.
Jag kommer aldrig förstå människor som inte förstår andra.
Du gör ont.
Du gör mig illa.
Fan i helvete.
Du gör mig illa mer än du gör mig gott,
och fan vad jag HATAR att jag försöker ställa mig in hos dig så fruktansvärt mycket
att jag förlorar mig själv.
There are no more wishes for you to use.
Vi går i samma fotspår,
samtidigt som vi glänser med en nyfikenhet likt ingenting annat.
Framtidsplaner och stela schemaläggningar passar oss inte, vi vill vara fria.
Ett liv utan äventyr och utmaningar är inte ett liv vi vill leva,
vi låter oss utforska och uppmanar varandra att aldrig låsa sig fast vid något.
Frihet, kärlek, utmaningar, äventyr.
Vad vore vi utan varandra, och vad vore vi utan den sanna kärleken som omger oss?
Kärleken är allt, kärleken är ett äventyr i sig, utan detta äventyr hade livet inte gett oss den tillfredsställelse vi känner nu.
Utan kärleken är vi inte de människor vi borde vara,
utan kärleken finns vi inte.
Du är kärlek för mig.
samtidigt som vi glänser med en nyfikenhet likt ingenting annat.
Framtidsplaner och stela schemaläggningar passar oss inte, vi vill vara fria.
Ett liv utan äventyr och utmaningar är inte ett liv vi vill leva,
vi låter oss utforska och uppmanar varandra att aldrig låsa sig fast vid något.
Frihet, kärlek, utmaningar, äventyr.
Vad vore vi utan varandra, och vad vore vi utan den sanna kärleken som omger oss?
Kärleken är allt, kärleken är ett äventyr i sig, utan detta äventyr hade livet inte gett oss den tillfredsställelse vi känner nu.
Utan kärleken är vi inte de människor vi borde vara,
utan kärleken finns vi inte.
Du är kärlek för mig.
Sometimes I miss you like noone else..
Du är min bästa vän, just nu för långt bort från mig.
Jag är van att kunna se dig när jag vill,
kunna krama dig och be om råd.
Nu är du inte här, och det gör ont.
Feeling guilty as hell.
Alltför ofta ber jag om ursäkt
jag ber om förlåtelse för saker som innebär sanning,
kritik, värdet i mig själv eller helt enkelt bara aggression och frustration.
Sanningen kan svida, göra ont,
och likt ett getingstick på halsen kan man besväras under en lång tid.
Men sanningen är viktig,
och jag är allt för dålig på att utveckla mina tankar till svävande ord,
alltför ofta är jag tyst, bejakar, anpassar mig till alla situationer.
Alltför ofta sätter jag mig själv i andra hand,
men det är bara för att jag älskar dig
och inte mig själv.
jag ber om förlåtelse för saker som innebär sanning,
kritik, värdet i mig själv eller helt enkelt bara aggression och frustration.
Sanningen kan svida, göra ont,
och likt ett getingstick på halsen kan man besväras under en lång tid.
Men sanningen är viktig,
och jag är allt för dålig på att utveckla mina tankar till svävande ord,
alltför ofta är jag tyst, bejakar, anpassar mig till alla situationer.
Alltför ofta sätter jag mig själv i andra hand,
men det är bara för att jag älskar dig
och inte mig själv.
Sometimes you need a break from all bad things.
Allt går så bra nu,
jag mår bra,
jag andas,
jag lever.
Livet föder mig.
jag mår bra,
jag andas,
jag lever.
Livet föder mig.
Tho Victory is a fact.
<3
Trouble in paradise
Vi tror att vi är så bra, att nästan allt är perfekt.
Vi lurar oss själva att tro på något som inte finns.
Vi övertalar alla att vi mår bra,
vi låtsas att det kommer vara för evigt.
Ingenting varar för evigt,
ingenting är perfekt,
ingenting är jättebra just nu.
Vi lever bara.
Vi lever, vi andas, vi äter.
Det är allt.
Vi lurar oss själva att tro på något som inte finns.
Vi övertalar alla att vi mår bra,
vi låtsas att det kommer vara för evigt.
Ingenting varar för evigt,
ingenting är perfekt,
ingenting är jättebra just nu.
Vi lever bara.
Vi lever, vi andas, vi äter.
Det är allt.
Jag trodde vi kunde övervinna det mesta.
Men det kunde vi inte
och jag är så jävla besviken på alla känslor i världen.
Ingenting kunde stoppa oss,
allting var som ett äventyr.
Nu finns det inte längre någonting som får mig inspirerad eller fascinerad över kärleken.
Den enda känslan som finns kvar är besvikelse och sorgsenhet över prioriteringar som inte matchar min fantasi om en perfekt relation.
Innerst inne vet jag att något perfekt inte existerar,
men att hoppas är något som gör att människan fortsätter att fungera.
Jag fungerar just nu,
trots att jag just gett upp hoppet om mänskligheten.
Trots att jag inte alls längre tror på kärlek och annat trams,
även fast jag fortfarande hoppas.
Jag hoppas och vill med allt i världen att dina prioriteringar ändras,
att du ser mig för den jag är,
att du förstår hur jag tänker.
Du kan inte läsa mina tankar, trots att du så många gånger bevisat att du ser mig.
Jag tycker du borde se mig just nu, förstå min besvikelse och mina åsikter.
Du borde stå bredvid mig, krama mig och säga att ingenting kommer ändra dina tankar om mig.
Jag är inte den jag varit under tiden jag sågs som en förlorad själ,
jag är den Mikaela som alltid funnits, den Mikaela som faktiskt vet var hon står
och aldrig någonsin vikt sig för någon annans tankar och åsikter.
Den Mikaela som har drömmar och planer för framtiden,
trots att du tror att jag enbart följer dina förhoppningar och din envishet för ett enskilt liv.
Jag ger dig det.
Du får mig nu, men jag kommer inte alltid följa dina fotspår.
Jag har foljt dig en bit, men resten av vägen är din att vandra.
Jag orkar inte promenera i din takt längre,
inte i dina trakter.
Jag orkar inte finnas där dygnet runt,
för ingenting.
Nu spårar jag på en tanke som från början inte alls var meningen,
men faktum är att jag börjar hitta tillbaka,
och du är inte alls lika intressant längre.
Jag är Mikaela, och jag vet vem jag är.
Ingen kommer någonsin att förändra mig igen.
och jag är så jävla besviken på alla känslor i världen.
Ingenting kunde stoppa oss,
allting var som ett äventyr.
Nu finns det inte längre någonting som får mig inspirerad eller fascinerad över kärleken.
Den enda känslan som finns kvar är besvikelse och sorgsenhet över prioriteringar som inte matchar min fantasi om en perfekt relation.
Innerst inne vet jag att något perfekt inte existerar,
men att hoppas är något som gör att människan fortsätter att fungera.
Jag fungerar just nu,
trots att jag just gett upp hoppet om mänskligheten.
Trots att jag inte alls längre tror på kärlek och annat trams,
även fast jag fortfarande hoppas.
Jag hoppas och vill med allt i världen att dina prioriteringar ändras,
att du ser mig för den jag är,
att du förstår hur jag tänker.
Du kan inte läsa mina tankar, trots att du så många gånger bevisat att du ser mig.
Jag tycker du borde se mig just nu, förstå min besvikelse och mina åsikter.
Du borde stå bredvid mig, krama mig och säga att ingenting kommer ändra dina tankar om mig.
Jag är inte den jag varit under tiden jag sågs som en förlorad själ,
jag är den Mikaela som alltid funnits, den Mikaela som faktiskt vet var hon står
och aldrig någonsin vikt sig för någon annans tankar och åsikter.
Den Mikaela som har drömmar och planer för framtiden,
trots att du tror att jag enbart följer dina förhoppningar och din envishet för ett enskilt liv.
Jag ger dig det.
Du får mig nu, men jag kommer inte alltid följa dina fotspår.
Jag har foljt dig en bit, men resten av vägen är din att vandra.
Jag orkar inte promenera i din takt längre,
inte i dina trakter.
Jag orkar inte finnas där dygnet runt,
för ingenting.
Nu spårar jag på en tanke som från början inte alls var meningen,
men faktum är att jag börjar hitta tillbaka,
och du är inte alls lika intressant längre.
Jag är Mikaela, och jag vet vem jag är.
Ingen kommer någonsin att förändra mig igen.
Våga ta på känslan
Känslan av lyckan, kärleken, pirret i magen.
Känn på känslan av otvivelaktig värme och oändliga nätter av kreativitet.
Tro på dig själv när ditt hjärta värmer dig, och förklarar att du gjort rätt val.
Lyssna till dig själv när du hör den inre rösten säga att du är oförstörbar.
Jag litar på mig själv just nu,
pirret i magen liknar ingenting historiskt.
Känslan av trofasthet, värme och kärlek är obeskrivlig,
och jag mår bra.
Så otroligt bra.
Mikaela är påväg tillbaka.
Känn på känslan av otvivelaktig värme och oändliga nätter av kreativitet.
Tro på dig själv när ditt hjärta värmer dig, och förklarar att du gjort rätt val.
Lyssna till dig själv när du hör den inre rösten säga att du är oförstörbar.
Jag litar på mig själv just nu,
pirret i magen liknar ingenting historiskt.
Känslan av trofasthet, värme och kärlek är obeskrivlig,
och jag mår bra.
Så otroligt bra.
Mikaela är påväg tillbaka.
