Why do we even bother to care?

Jag tänker för mycket, alldeles för ofta.
Utvecklar en tanke till verklighet, och tror på det.
Förutfattade meningar, och redan påbyggda drömmar kraschas.
Jag tar många steg framåt, men än har jag inte hunnit ikapp det jag backat,
en dag, en dag ska jag hoppa över biten med dimman och springa rakt in i det klara.
Jag vet det.
Vi vet det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0