Att döda sin kreativitet.
Från och med igår är min kreativitet för alltid dödad och nedgrävd.
I do lay my trust in you.
Jag skulle vilja påstå att jag med hela mitt hjärta litar på att du inte gör något dumt.
Men jag vet, lika väl som du att allt är vackert och intressant,
och skulle något oväntat hända vet jag att jag är dum nog att acceptera det.
Kärleken till dig är oändlig, och ingenting kan krossa den,
mitt liv trasas sönder sakta men säkert
medans hjärtat uthärdar den största smärtan av dom alla.
Du är inte kär, det är inte kärleken,
det är fantasin och livslusten som håller dig kvar vid en utdöende art.
Mikaela finns inte längre.
Why do we even bother to care?
Jag tänker för mycket, alldeles för ofta.
Utvecklar en tanke till verklighet, och tror på det.
Förutfattade meningar, och redan påbyggda drömmar kraschas.
Jag tar många steg framåt, men än har jag inte hunnit ikapp det jag backat,
en dag, en dag ska jag hoppa över biten med dimman och springa rakt in i det klara.
Jag vet det.
Vi vet det.
Utvecklar en tanke till verklighet, och tror på det.
Förutfattade meningar, och redan påbyggda drömmar kraschas.
Jag tar många steg framåt, men än har jag inte hunnit ikapp det jag backat,
en dag, en dag ska jag hoppa över biten med dimman och springa rakt in i det klara.
Jag vet det.
Vi vet det.
It doesn´t matter where we are, we still stand strong.
Avståndet kommer aldrig göra skillnad.
This is the time to tell you how proud I am.
Vackra älskade lillebror,
inga ord i världen förklarar min kärlek till dig.
Du kramar mig när jag behöver det,
du tjafsar med mig när man behöver rensa luften,
du busar med mig när vi är uttråkade.
Du är en vacker människa, all min kärlek till dig.
Storasyster är så otroligt stolt,
otroligt.
Hey there you are, my very own Mr. Big
Jag är rädd, och jag erkänner det.
Jag är rädd för att älska, rädd för att tycka om någon för mycket.
Jag är rädd att bli sviken, lämnad ensam att möta min verklighet.
Du är en flykt, en räddning, mitt berg jag kan luta mig mot när det stormar.
Du gör mig trygg, men jag är rädd.
Man vänjer sig på tok för fort att aldrig lita på andra människor,
man lär sig att ta hand om sig själv, ensam, för litar man på att människor finns där för en blir man bara besviken.
Man får inte luta sig mot människor, man måste konservera sina känslor för att inte bli kvarlämnad.
Och man får definitivt inte glömma bort vem man är, då sveps man iväg fortare än man tror är möjligt.
Jag är fortfarande jag, jag vill alltid vara jag,
men jag är även vi nu, och det är läskigt.
Jag är rädd för att älska, rädd för att tycka om någon för mycket.
Jag är rädd att bli sviken, lämnad ensam att möta min verklighet.
Du är en flykt, en räddning, mitt berg jag kan luta mig mot när det stormar.
Du gör mig trygg, men jag är rädd.
Man vänjer sig på tok för fort att aldrig lita på andra människor,
man lär sig att ta hand om sig själv, ensam, för litar man på att människor finns där för en blir man bara besviken.
Man får inte luta sig mot människor, man måste konservera sina känslor för att inte bli kvarlämnad.
Och man får definitivt inte glömma bort vem man är, då sveps man iväg fortare än man tror är möjligt.
Jag är fortfarande jag, jag vill alltid vara jag,
men jag är även vi nu, och det är läskigt.
Att hata utan underlag.
Jag är trött på människor.
Jag är så jävla trött på att folk fortfarande trots sin ålder försöker förstöra något som är så bra.
Just nu är jag jävligt frustrerad och kan inte riktigt formulera mig,
men igår var det ännu värre.
Igår kände jag att jag faktiskt inte orkar kämpa för något som alla ställer sig emot.
Igår ville jag ge upp.
Men så ser jag på dig, tittar in i dina ögon och inser att det är så jävla värt det,
det är så jävla värt att köra över alla haters för att få må så bra som jag gör med dig.
Trots att jag just nu känner att jag orkar kämpa vidare,
vet jag att jag nästa gång kommer ge upp.
Helvete att jag låter människor vinna min respekt på det sättet,
fan att jag inte bara låter sådana saker rinna av mig..
Jag är så jävla trött på att folk fortfarande trots sin ålder försöker förstöra något som är så bra.
Just nu är jag jävligt frustrerad och kan inte riktigt formulera mig,
men igår var det ännu värre.
Igår kände jag att jag faktiskt inte orkar kämpa för något som alla ställer sig emot.
Igår ville jag ge upp.
Men så ser jag på dig, tittar in i dina ögon och inser att det är så jävla värt det,
det är så jävla värt att köra över alla haters för att få må så bra som jag gör med dig.
Trots att jag just nu känner att jag orkar kämpa vidare,
vet jag att jag nästa gång kommer ge upp.
Helvete att jag låter människor vinna min respekt på det sättet,
fan att jag inte bara låter sådana saker rinna av mig..
