Jag vet inte hur jag ska kunna formulera det jag har att säga,
det här jag verkligen behöver få ur mig.
Jag vet inte hur jag ska kunna säga det med rätt ord,
för på ett sätt är det mitt eget fel att jag behöver prata om det.
Jag har så svårt att tala med dig, förklara vad som är fel.
Det handlar om rädsla, jag är så jävla rädd att förlora det jag har.
Min lycka är total, och jag är så rädd att skada det med något som dumt som detta.

Jag är skadad, det är jag, jag har problem med mig själv
och det är ingenting man kan se bort från.
Jag måste arbeta med mig själv,
men jag kan inte göra någonting föränn vi har talat ut om det som gör så ont i mig.

Jag hatar att behöva tala, jag är en skrivande själ.
Jag hatar att behöva se människor i ögonen och göra dem ledsna.
Jag hatar att se besvikelse. Jag hatar att se tårar och frustration.

Det är därför mikaelaks finns, för här behöver jag inte se dina ögon
eller känna ditt hjärta.


För att vägen är lång att gå
men vi ska gå den hand i hand.